♥

Efter 1235 stycken inlägg, säger jag hej då till denna blogg, och startar upp en ny.

Hoppas att ni fortsätter att följa mitt liv även där!?

http://fridaarab.blogg.se

Men absolut lättast är att klicka på bilden :)

Tack och hej, leverpastej!

Här hemma har det varit sjukstuga sedan torsdags(?) förra veckan. Först jag och sedan kom Meja under söndagen. Meja har tappat sin röst totalt och har stundvis hosta och är snorig. Själv var jag täppt i näsan så nätterna har varit ett helvete. Eller dagarna har varit ett helvete i och med att jag kanppt sovit under natten.

Mamma tog Meja på lördagen så jag fick vila lite. Självklart så gjorde jag allt annat än det, men det var skönt att bara vara.

-

Tanken var att jag denna helg skulle fixa köket. Men eftersom att en sjukdom kom helt oanmäld och förstörde allt så är projektet försenat. *suck* säger jag. Det är bara att göra det bästa av situationen, för mycket mer än så kan jag inte göra :)

Nu ska jag ta och fli iordning inne i sovrummet. Där inne ser det ut som att en atombomb har smällt. Kartonger, kläder och säckar lite här och var - väldigt påfrestande! När jag ligger och ska sova så känner jag bara att jag vill kliva upp och städa. Men det är inte direkt det optimala när klockan är 22-23...

Mejsan kollar på Askungen så jag kanske t.o.m. får vara där inne själv? Tveksamt, djuren lär springa efter benen på mig om inte Meja gör det :P

Aja, toodels

Lägenhetsplanerna fortsätter, och den totala summan vart mycket mindre än vad jag hade förväntat mig. Eftersom att min ekonomi är ganska begränsad så var det inte meningen att materialet skulle bli dyrt i grund och botten, men att det skulle bli så lite, hade jag aldrig kunnat drömma om!
Jag är övertygad om att det kommer bli sjukt bra och otroligt snyggt och jag har tänkt börja redan nästa vecka med första delen.
Det är endast köket det handlar om, och det är två projekt i ett så att säga.
Var på Birsta City en snabbis igår innan träningen med Frida och Tillie. Då köpte jag spetsband. 3 meter för att vara exakt :)
Vad ska jag göra med det tro? :P

Till helgen när Simon är ledig ska jag köpa 2 saker till som behövs för att slutföra "projekt 1", och på måndag när Meja är på dagis kommer jag nog göra slag i saken.



Går även i fixarplaner för Mejas rum. Men det funkar som det är än så länge, så det får ligga på hyllan tills köket är färdigt. EN SAK I TAGET :)

Nä nu ska jag ta tag i disken (aka berget)! Sedan blir det sjukhuset - igen :S
urk, men snart är det klart :)


Toodels

Jag vet inte vart detta är på väg.

Jag vet inte vad det är som händer.

Allting som har varit känns idag.....onödigt?

Jag lever i nuet.

Jag orkar inte blicka tillbaka på det som har varit.

Jag mår bra av detta, men inte av allt runtomkring.

Jag blir bättre. Lika så allting annat.

Igår invigde Meja sina skridskor för första gången. Skam den som ger sig. Lillan flög på rumpen både en och fem gånger. Sally var också med, lös var hon också då jag behöver träna inkallning på min lilla virvelvind och det gick hur bra som helst. Men när det kom mer folk så plockade jag in henne och kopplade henne. Jag vill inte att hon ska vara ivägen (trots att hon inte var det), men det är dumt att chansa. Det var på isen, med skridskor. Hon är liten, snabb och överallt - dålig kompination. Men hon såg förjävla rolig ut när hon satte av i 190 ut på isen, benen viker sig och det ser ut som att hon ska slå knut på sig själv och slutligen druttar hon på rumpan :D

Vi får också hem till mig och hämtade Fifi igår. Jag tycker inte om tanken om att hon ska vara själv överdrivet längre. Två dagar är för mig, överdrivet länge! Bilfärden för henne gick bra. Det var nog inte en favorit, men som vanligt hanterade hon situationen otroligt bra. Jag har aldrig sett maken till mer stabil katt än våran Fifi♥ Hon var inte direkt överförtjust i att vara ute. Klättrade upp i slänten och satt där och jamade. Jag, Simon och Sally gick in, men Meja blåvägrade. Hon skulle ha in Fifi. Så efter ett tag kom hon springades med Fifi i famnen - som förövrigt ser ut att vara dubbelt så stor som henne :P och var supernöjd för att hon fick tag i henne. "Sååå ja, lilla gumman" sa hon :) Underbara gofis! Framåt kvällen vart hon mer nyfiken på "världen där ute" så då gick hon ut när Sally gick ut, och kom in när Sally var färdig.

Idag har det gått bättre. Hon har frivilligt gått ut och t.o.m. varit ute själv när Sally varit färdig. Dom två har lekt ute, men Sally hanterar kylan betydligt sämre än Fifi, så hon vill in efter en stund :P När jag ropar på Fifi, så kommer hon och eftersom att jag inte tog med mig någon kattlåda så har hon antingen kissat i duschen eller ute :)

Idag blir det hemgång för min del. Simon och Meja ska tillbaka till Hemmanet, men komma till mig imorgon. Först ska vi träna bara och undertiden så ska Meja vara med morfar och Malin. Kanske är det dags för mig att göra mig iordning och packa ihop mina saker osv. Har inte med mig en sak om man säger så :P

Toodels

   
   

Det känns som att jag har en blandning av skabb, löss och allergisk reaktion - nu har jag iofs inte haft nått av dess alternativ, men jag gissar på att det är så det känns! :(

Jag har iofs också börjat med P-piller. Det kan vara en orsak(?) vad vet jag. Men till att börja med så tänker jag byta skölj,-och tvättmedel och sedan avvakta ett tag - funkar inte det, så får det bli alternativ två vilket är att gå till BM och be om några andra piller - funkar inte det, ja då måste jag ringa hit någon som kollar om det är nått i lägenheten. *suck*

Nä nu ska jag söka reda på en topp som jag kan ha under träningen, och packa väskan osv. Dricka lite middag :P

Toodels

Det går inte att gå igenom livet som en bitterfitta och hela tiden förvänta sig det värsta. "Den som söker efter problem, finner oftast problem". Tror jag hela tiden att det värsta ska hända så är det väl klart att det gör det också!

Så nu är det slut med det! :)

En annan sak som jag hoppas ska ske 2012 är att mitt kontaktnät ska utökas. Det är ingen kris på den fronten då jag värdesätter och prioriterar Mina till 100% och iom att dom är så få (men värdefulla!) har jag massor med tid att ge dom :)

Slutligen så hoppas jag att det inte sker några dödsfall i min familj/släkt/bekantskap 2012. Jag hoppas på att bli frisk. Jag hoppas att mina vänner och min familj får vara friska och glada och att lyckan ska le mot dom under året!

Köpte gardiner till v-rummet idag, så jag hoppas längden är rätt. Köpte äntligen en besticklåda också. Lite ramar på IKEA samt kläder till både mig och Meja. Men MEST till mig. 2 set till Meja. Lindex har kommit med nya Muminkläder, så det vart ett sånt sätt :) och nu ska ni få höra; Jag köpte strl 110 i byxorna åt Meja! Det är ett stort steg för mig. Jag har ff inte accepterat att hon växt ur 86 ;)

När vardagen är 100% tillbaka så ska jag ta och hitta igen hemmet. Meja fick, precis som på sin födelsedag, otroligt fina julklappar så jag måste ta en rensning. Samtidigt så måste jag rensa lägenheten på ön - fy bubblan, klona mig någon :P 

Nu måste jag göra mig iordning. Vi ska till Nolby och äta middag med släkten :)


God fortsättning alla fina medmänniskor!

Toodels

Julen för mig har totalt tappat sin mening! Julen handlar om lugn, familjen, barnen, lycka osv men ist så har den förvandlas till någonting ångestfyllt. Man ska ha städat hemma för familjen kommer, man ska  köpa fina,

dyrajulklappar. Kort sagt så ska man verka perfekt, men i själva verket så gråter man på insidan pga all stress. Är det verkligen meningen att det ska vara så!?

Hade jag haft hjärta till det, så hade jag på julaftonen suttit här hemma med Meja och ätit McDonalds mat, kollat på barnkanalen och bara skitit i allt. Men eftersom att det inte fungerar så, så drar jag på mig flinet och agerar glad och lycklig över den fruktansvärda dagen.

När jag hade Meja i magen, så hade jag en önskan om att slippa stressen som är över jul. Självklart så vart det inte så, utan det slutade med att julen -08 vart en av dom absolut värsta. Meja var lite mer än en månad, dvs ett nytillskott i familjen Arab/Sahlén/Östman, så alla ville att vi skulle komma. Så vi fick helt enkelt hälsa på alla - för varken jag eller Simon hade hjärta att neka våra familjer. Stress, stress och stress!

Förra året var...bra? Endast två ställen var vi till. Likt förbannat  satt jag där med en ångest ifrån helvetet just för att jag INTE kunde tillgodose allas behov. Jag skulle vilja klona oss, så att vi kunde vara hos alla hela julaftonen!

Hur som helst, så hoppades jag på att julen -11 skulle firas hemma hos oss. För att vi skulle slippa stressa, och för att Meja skulle slippa åka till olika ställen, och för att JAG skulle slippa må dåligt. Men eftersom att det inte finns nått "oss", så kan inte julen firas hos "oss", utan det blir samma visa igen. Om kanske inte t.o.m. värre eftersom att vi är separerad. Så denna jul kanske jag blir utan Meja halva dagen - vem vet.

Jag är inte bitter. Jag lever på hoppet om att en lugn jul ska komma. Det låter bittert, jag vet. Men samtidigt som jag hoppas på en lugn jul, så vet jag att det inte kommer bli så. Det är så tragiskt för jag är 100% inställd på stress och ångest, att det inte kommer bli nått annat, just pga min inställning.

Men som sagt, jag är inte bitter och hoppet ska tydligen vara det sista som överger en...............